Ge frihet och trygghet till de afghanska folket i Afghanistan....

 
 
Hejsan!
Hoppas att allt är bra med er och att ni har det kanonbra, även om dagarna har blivit kallare, kortare samt mörkare.
 
Idag samlades vi Afghaner vid riksdagen för att vissa vår missnöje till vår nuvarande president Ashraf Ghani om vårt hemland. Eftersom han befann sig i Sverige idag. 
 
De senaste månaderna har det skett fruktansvärda händelser i Afghanistan. Men vi har inte sett någonting som vår president gjort för att skydda folket eller att visa dem sympati. Han har inte heller försökt och ge folket det dem vill och behöver, trygghet och frihet!
 
 
 
Min vän Fatima hade skrivit en otrolig bra text på persiska. Vi skulle båda hålla tal där.
Igår kväll skickade hon sin text till mig och jag satt och översatte den till svenska och förbredde mig lite på förmiddagen. (jag skrev inte texten själv. Vill bara säga att jag fick lite hjälp av några underbara personer <3) Men tyvärrr så hade vi tidsbrist och det fanns inte tid kvar att jag skulle hålla mitt tal. Men min bästa vän Fatima gjorde det och håll ett klokt tal.
 
Fatima har kommit till Sverige för bara några månader sedan men hon är en fantastisk människa. Hon är så ambitiös och modig. Jag är så glad och stolt över mig själv att jag har en så underbar vän. <3
 
Så jag hann inte hålla mitt tal idag, men jag vill gärna dela den med er för att ge er en uppglysning om varför vi demonstrerade idag. 
Och lite längre ser ni en länk som är en kort video klipp från idag, där min vän pratade lite. Efter det så ser ni en del av min väns text på persiska. <3
 
 
 
Idag den fjärde december 2015, har vi som är från ett och samma land, Afghanistan, samlats här framför Sveriges Riksdag i Stockholm. Först vill vi vända oss till vår president, Ashraf Ghani, och ställa några frågor till honom. Sedan vill vi att Sverige kräver att president Ashraf Ghani gör sitt yttersta för att skapa fullständig frihet och trygghet i hela Afghanistan i utbyte mot den ekonomiska hjälp Sverige tänker ge till Afghanistan.
 
 
President Ashraf Ghani: i ett möte med några av Frankrikes ledare berättade ni att ni ville göra stora förändringar i Afghanistan, att ni ville göra en massgrav i landet för alla talibaner och terrorister. Dessutom har ni i ett annat möte i Berlin med några ledare från Tyskland sagt att Europas gator inte är fulla av guld och dessa ord var riktade till afghanska flyktingar.
 
 
Så nu vill jag ge er ett svar på era tal och uttryck, och sedan är det er tur att svara på tusentals frågor av människor från ditt land som fortfarande är obesvarade. Herr president, om ni bara vill, kan ni få landet att bli en massgrav för alla talibaner och terrorister, det är inte omöjligt.
 
Om du har lovat DET så finns det små möjligheter att uppnå tillräckligt trygghet och säkerhet för de återvändande flyktingarna och speciellt för de som redan finns där. De som dödar sina bröder kan inte kallas våra bröder utan de är våra fiender.
 
Ni talade också om att tryggheten kommer att kunna bli verklighet i en nära framtid. Förra månaden demonstrerade afghanska folket och även offentliganställda i Kabul för att visa att de stod upp för rättvisa och mänskliga rättigheter. Nu måste de inställa sig i domstolen och berätta varför de krävde rättvisa och frihet. Den trygghet ni talar om har istället blivit en eld som drabbat många människor i Afghanistan.
 
Direkt efter den fruktansvärda händelsen i Kabul blev ytterligare 20 personer kidnappade, ingen av dem var politiker eller statligt anställda utan bara vanliga civila. Så, Ashraf Ghani, innan ni öppnar landets trygga famn för det afghanska folket, som är splittrade i många delar av världen, så måste ni först och främst se till att alla de kidnappade och oskyldiga personerna släpps fria.
 
Ni måste skapa ett fritt och rättvist samhälle för dem som redan finns i landet. Och om ni ser att det finns kraft och förmåga kvar, då kan ni öppna landet för all den enorma mängd människor som tvingats fly från sitt hemland. Kom då tillbaka när ni är säkra på att barn i Afghanistan inte blir mördade när de leker.
 
 
Ashraf Ghani, jag, som alla andra har färdas en lång mödosam färd för att komma hit till Sverige. Vägen hit var kantrad av döda kroppar och elände. Döden var alltid nära. dalgångar var många, hav, berg, trötthet men det enda som inte var på vägen hit, var guld!
 
Kanske det guld ni nämnde i ert tal, fanns på vägen mellan Zabul och Kabul där oskyldiga civila blev halshuggna för fanatikernas guld, det röda blodet. Om det inte finns någon guld, då finns det inte heller vassa knivar, självmordsbombningar, orättvisor, förtryck m.m . Europeiska länders gator är inte fulla med guld men de är fyllda av frihet, rättvisa, trygghet och kärlek! De gav oss tillbaka lärdomens penna som talibanerna tog ifrån oss.
 
 
Alla ni makthavare i Afghanistan måste veta det att den stolen ni sitter på är ämnad för Afghanistans lojala tjänare inte för de som bara är makt och pengar hungriga. Arbetslösheten och otryggheten har ökat radikalt, och alla våra folk, ungdomar och utbildade personer sitter hemma rädda för sina liv.
 
 
Våra ungdomar är på flykt från landet till andra länder. För många, kostade det liv att komma hit, många förlorade sina barn fru eller kanske till och med sina föräldrar. Antingen har de blivet dödade av gränspoliserna eller har drunknat i vattnet osv… Denna flykt handlar inte om ekonomisk frihet utan om överlevnad. Alla dessa motgångar och faror har väckt stort missnöje hos det afghanska folket.
 
Den dagen folkets tålamod tar slut, betyder er makt inte längre någonting. Så som jag nämnde tidigare, så först skapa trygghet och lung hos våra Farkhonda, Shokriya, Rakhshana, de kidnappade, och alla andra som har blivit utsatta och kommer att bli utsatta. Återhämta det tryggheten som en gång fanns och känn era fiender och se era vänner. Gör Afghanistan till det land det en gång var. Först då kommer vi med glädje återvända till det enda hemland vi känner.
 
Sist men inte minst, till alla de som tror att vi är här för att förstöra, vill jag bara kort säga att det inte är så, utan vi har sökt skydd här, för att skaffa oss en natt där vi kan sova utan att höra bombningar. En dag där vi är säkra på att på man kommer tillbaka hem helt oskadd på kvällen.
 

stoppa utvisning till Afghanistan

 

https://www.youtube.com/watch?v=mthlV1etabY&sns=fb

 

 

امروز در تاریخ2015،12،4 تعداد کثیری از هم وطنانمان مقابل پارلمان سوئدن واقع در شهر استکهلم جمع شده ایم تا ابتدا رئیس جمهور کشورمان افغانستان را مورد خطاب قرار داده و سوالاتی از ایشان بپرسیم و از دولت سوئدن میخواهیم تا در قبال کمک مالی به افغانستان ، سران حکومت به ویژه جناب اشرف غنی را وادار به ایجاد امنیت کامل ،دائم و سراسری در افغانستان بکند.

آقای اشرف غنی احمد زی در جلسه ای که با سران کشور فرانسه داشتید خاطر نشان کردید که افغانستان رابه گورستان طالبان و تروریسم ها تبدیل خواهید کرد هم چنین در نشستی که با سران کشور آلمان در برلین صورت گرفت خطاب به قشر پناهجویان افغانان گفتید که جاده های اروپا را با طلا نپوشانده اند ، ابتدا پاسخ این گفته ها و سخنانتان را خواهم داد و سپس نوبت شماست که در مقابل هزاران سوالات بی جواب مردمتان پاسخ گو باشید.آقای اشرف غنی احمد زی ، تبدیل کردن افغانستان به گورستان طالبان و تروریستان می تواند کاری ممکن باشد اگر شما بخواهید ، وبه دشمنانتان به چشم دشمن نگاه کرده و آنها را برادر نخوانید، شما از امنیتی سخن گفتید که در آینده ای نه چندان دور قرار است به واقعیت بپیوندد، این در حالی است که کارکنان دولتی که در تاریخ بیستم ماه عقرب سال جاری به انقلاب تبسم پیوسته بودند و عدالت خواهی خودرا اعلام کرده بودند اکنون باید در تاریخ مقرر در دادگاه حاضر شده و دلیل عدالت خواهیشان را توضیح بدهند.آتش امنیتی که از آن سخن می گویید دامن بسیاری از مردمان را گرفته است ، بعد از فاجعه ی کابل در کمترین زمان ممکن بیست مسافر غیر نظامی دیگر درعوض مفقود شدن گله ی گوسفند گروگان گرفته می شود ، پس جناب اشرف غنی احمد زی شما باید قبل از اینکه آغوش امنیتتان را به روی مردمان خارج از دولتتان باز کنید ،ابتدا سایه ی سر اسیران درون مرز باشید و تمام نیرویتان را صرف آزادی آنها بکنید و اگر نیرو و توانی برایتان باقی ماند مرزهایتان را به روی پناهجوها باز کنید.

زمانی بازگردید که کودکانمان درحین بازی به کام مرگ فرستاده نشوند.
جناب اشرف غنی من هم مثال هزاران هم وطن مسافت طولانی را پیمودم تا به کشور سوئدن پناهنده شدم ، در میان راهمان آب بود و خاک بود و خار بود و جنازه بود و مرگ بود و دره بود و دریا بود و کوه بود و خستگی بود و....
اما تنها چیزی که در میانه ی راه نبود طلا بود. شاید طلای میانه ی راه را که در سخنانتان اشاره کرده بودید شما و دولت مردانتان در فاصله ی چند کیلومتری زابل تا کابل پوشانده بودید که برای به دست آوردنش کاردها به راحتی گلو بریدند و می برند .اگر طلایی در کار نیست کاردی هم در کار نیست ، انفجار و انتحار ی هم دیده نمیشود.